MANI (2016)
Du tar puls på världen
å allt är i eggande rörelse.
Varje ögonblick skälver
när alla möjligheter lockar (med oändlig vällust).
Du trängtar allt,
du vill fridyka -
tyngdlös förlustelse -
i existensens ändlösa ocean.
Så du uppdaterar mailen
(för att se om något har hänt).
Apatisk,
lealös mellan lakan.
Det är tungt att andas,
omöjligt att lyfta ögonlocken.
Livets ok krossar benen
i din otränade bröstkorg.
Suicidal,
självdiagnostiserad:
kliniskt deprimerad.
Isolerad bakom barrikader
av neddragna persienner.
Så du swipear höger
(för att se om evig kärlek finns).
BUDDHAS GLANS (2015)
Centrum av centrum, självaste kärnans kärna,
likt mandeln, utsökt sluten av sig själv, expanderar du inåt --
ditt universum, detta universum, de mest avlägsna av stjärnor,
å bortom dem: ditt kött, din frukt,
din längtan, bortom all längtan.
Inget fäster vid dig längre, och du ler,
för den upplysta existensen väger inget (på en badrumsvåg).
Ditt skal upplöses, du expanderar utåt --
å i ändlös rymd händer det:
en älskvärd värld komponeras,
när allt är i samklang, med allt som är du.
För första gången upplysta av din oändliga frid,
en triljard stjärnor snurrar,
genom dig, genom natten.
Fluorescerande i skenet av ditt ljusa medvetande.
För _i_ dig finns närvaron
som kommer vara,
när alla stjärnor har dött.
SINNENAS SOLFÖRMÖRKELSE
(2013)
Sommartid (12" version)
Slitstarka tumvantar plockar lupiner vid augustis vägskäl
och den svagaste humlan bränner sig fast
på sommarens torra näthinna
Där och då
kräks jag
i din mun
för att nära,
komma nära.